Kommunen ska bygga kulturhuset – inte betala biljetten!

Stefan Åhman och Yvonne Svensson (ROOP) skriver att kommunen borde betala minst halva kostnaden för alla offentliga uppträdanden. Utgångspunkten delar jag och Liberalerna; kultur är en grundläggande del av ett levande samhälle. Men slutsatsen är fel – både ekonomiskt och principiellt.
Och förslaget är dyrt. ROOP nämner inte med ett ord vad det skulle kosta, men det går att räkna på. Att offentligt täcka halva kostnaden för alla uppträdanden i kommunen handlar om åtskilliga tiotals miljoner kronor om året, rimligen i storleksordningen 60 miljoner. Notan har dessutom ingen botten; ROOP vill ju uttryckligen att fler arrangörer ska ”våga satsa”, vilket betyder att antalet evenemang – och därmed kostnaden – är tänkt att växa år för år.
Sätt den siffran mot kommunens verkliga budget. I kultur- och fritidsnämndens budget för 2026 kostar samtliga folkbibliotek 30 miljoner kronor, kulturskolan 22 miljoner och hela friluftslivet 9 miljoner. Tillsammans knappt 62 miljoner, drygt en fjärdedel av nämndens hela budget. ROOP:s förslag motsvarar alltså i praktiken att lägga ned varenda bibliotek, hela kulturskolan och allt friluftsliv i kommunen. Även om kostnaden skulle bli bara hälften så stor som här antagits, raderar den ändå ut hela kulturskolan och hela friluftslivet. Förslaget går inte att finansiera inom ram.
Därför är det rimligt att kräva att ROOP presenterar en trovärdig finansieringsplan innan förslaget kan tas på allvar. Vilka verksamheter ska bort – biblioteken, kulturskolan, friluftslivet? Eller hur mycket ska skatten höjas? Utan svar på frågan är detta ingen budgetreform, utan en önskelista.
Kommunens uppgift är att ibland äga men framförallt vårda kulturens infrastruktur. Det handlar om att bygga och driva ett nytt kulturhus, att hålla bygdegårdar, museer hembygdsgårdar och samlingslokaler i skick, och att stötta de föreningar som arrangerar och bär upp civilsamhället. Där ligger det offentliga ansvaret – i scenen, inte i biljetten. Bygg huset där kulturen kan frodas, så att alla aktörer har en plats att locka publik till. Sedan får aktörerna fylla det.
Så bygg ett nytt kulturhus i Norrtälje stad. Stöd föreningarna, bygdegårdarna, museerna och samlingslokalerna. Håll armlängds avstånd. Och lita på att den kultur människor vill ha också klarar att finna sin publik. Det är en kulturpolitik som både kostar mindre och ger mer.
Vi behöver nämligen våga lita på publiken. Kulturpolitiken ska inte konstruera en marknad uppifrån, utan se till att den kultur människor faktiskt efterfrågar får möjlighet att nå dem. Ett exempel från vår egen kommun: när konsthallen 2024 införde en blygsam entré på 60 kronor kom bara några hundra betalande vuxna under hela året. En verksamhet som kostar kommunen omkring sex miljoner kronor om året måste rimligen ha ett bredare tilltal än så.
Samhällets roll i kulturpolitiken bör vara att göra kulturen tillgänglig för dem som står längst ifrån – inte att subventionera dem som redan har råd och redan går.