Skolan ska präglas av likvärdighet, kunskap och valfrihet

Fem företrädare för Vänsterpartiet skriver i en debattartikel att det fria skolvalet innebär segregering.
Med tanke på att tre fjärdedelar av skolsegregationen beror på bostadssegregation borde dock fler,
inte färre, välja skola. Svensk skola står idag inför ett antal problem. Inget av de problemen löser vi genom att avskaffa det
fria skolvalet. Den som väljer att skylla alla de problem som finns på friskolorna, där endast 15 procent
av grundskoleeleverna går, gör det också alldeles för lätt för sig. Vill vi göra något åt problemen gör vi
det bäst genom att varken skönmåla eller svartmåla, utan genom att se verkligheten som den är.
Låt mig peka på fyra problem som oroar mig och där Liberalerna har presenterat tydliga lösningar som
andra partier bromsar.

För det första: likvärdigheten i skolan brister. Vi ska aldrig tolerera att elever misslyckas, oavsett om
de går i en kommunal eller fristående skola. Det är därför Liberalerna föreslagit att staten och
Skolinspektionen ska kunna ta över skolor som brister.

För det andra: skolvalet fungerar inte som det ska. Det är inte rimligt att man kan sätta sin nyfödda
bebis i kö till en friskola samma dag som man kommer hem från BB. Det är ett system som gynnar
elever tidigt födda på året, med välinformerade föräldrar. Det är en liberal paroll att din bakgrund inte
ska avgöra din framtid. Liberalerna står därför bakom en begräsning av kötiden till friskolor.
För det tredje: skolor konkurrerar med glädjebetyg och inte kunskap. Det här är inte en fråga om
enskilda friskolor, utan om att vi låter alla skolor sätta betyg som inte speglar elevernas kunskaper.
Därför vill Liberalerna, som ett första steg, ha centralt rättade nationella prov som utgör grunden för
betygssättningen. Det borde vara självklart, men inte ens här har vi med oss övriga partier i riksdagen.
Vi vill dock gå längre och likt Finland införa en studentexamen för elever i slutet av gymnasieskolan.
Det skulle lyfta kunskapsfokuset. Det skulle svart på vitt visa ämneskunskaperna på varje skola och
det skulle stoppa betygsinflationen.

För det fjärde: resurserna fördelas inte efter elevernas behov och huvudmännens ansvar. Istället är
det kommunernas ekonomi som sätter gränserna. Det är därför Liberalerna i 20 års tid drivit frågan om
förstatligande av de kommunala skolorna och att låta samtliga skolor, offentliga och fristående,
finansieras via en nationell skolpeng. Tills det blir verklighet är det helt rimligt att kommunerna, i
enlighet med likvärdighetsprincipen, kompenseras för det utökade uppdrag som åligger kommunerna.
Valfriheten och friskolorna är här för att stanna – trots att några partier nu börjar hoppas på annat.
Liberalerna kommer aldrig medverka till förändringar som innebär inskränkningar i familjernas
inflytande över barnens skolplacering.

Med modern studentexamen, ett statligt finansieringssystem, centralt rättade nationella prov och höga
krav på alla skolor, går vi idag längre än något annat parti i att stå upp för både valfriheten och
jämlikheten. För att det aldrig ska gå att sko sig på bristande kunskapsresultat.

Robert Beronius (L)
Ordförande i barn- och skolnämnden