Alla som arbetar inom äldreomsorgen ska kunna tala och förstå svenska. Det är en grundläggande fråga om trygghet, säkerhet och respekt för den äldre människans självbestämmande.
För Liberalerna har detta varit självklart i över 20 år. Redan 2002 föreslog vi språkkrav för medborgarskap och betonade språkets avgörande betydelse för delaktighet och kvalitet i välfärden. Då möttes vi av kraftigt motstånd. Hade man lyssnat redan då hade vi inte haft dagens situation, där bristande språkkunskaper i äldreomsorgen riskerar både säkerheten och de äldres möjlighet att göra sin röst hörd.
I äldreomsorgen är kommunikationen central. Personalen ska kunna förstå instruktioner, dokumentera korrekt och – viktigast av allt – samtala med de äldre om deras behov, önskemål och oro. När man inte blir förstådd förlorar man makten över sitt eget liv. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle som sätter individens frihet och trygghet i centrum.
Därför välkomnar vi regeringens förslag om språkkrav inom äldreomsorgen, som föreslås träder i kraft den 1 juli 2026. Det är ett nödvändigt steg för att höja kvaliteten och säkerheten i omsorgen. Men språkkrav får aldrig bli ett tomt ord på papper, det måste kombineras med reella möjligheter att lyckas.
Nyanlända och personer med utländsk bakgrund spelar i dag en avgörande roll inom äldreomsorgen. Det ska de fortsätta göra. Liberal politik handlar om både krav och möjligheter. Därför har regeringen, på Liberalernas initiativ, avsatt nästan två miljarder kronor till språkutbildning genom Äldreomsorgslyftet. I december 2025 fick också Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram konkret stöd till kommuner och privata utförare för att stärka personalens kunskaper i svenska.
Uppdraget innebär bland annat att ta fram stödmaterial för hur språkutveckling kan bli en naturlig del av det systematiska kvalitetsarbetet, hur språkkunskaper kan bedömas vid nyanställning och hur arbetsplatser kan organiseras för att främja språkutveckling. Chefer ska få verktyg för att skapa språkutvecklande arbetsplatser där medarbetare ges rätt stöd, inte lämnas att klara sig själva.
För oss är detta en fråga om egenmakt. Äldre ska kunna påverka sin vardag, känna sig trygga och bli bemötta med respekt. Då måste de möta personal som förstår dem – och som de förstår.
Språket är nyckeln till integration, kvalitet och mänsklig värdighet. I äldreomsorgen är det helt enkelt inte förhandlingsbart.