Robert Beronius använde ett satiriskt grepp för att beskriva Liberalernas politiska prioriteringar. Det var varken en budget eller ett löfte om omedelbara utgifter, utan ett resonemang om inriktning. Kommunala budgetar beslutas som bekant gemensamt i fullmäktige efter val. Trots detta framställs texten som om Liberalerna tänker finansiera reformer genom att ta pengar ur skattebetalarnas lönekonton eller ur partikassan. Det är en retorisk förenkling, inte ett sakligt bemötande av vår politik. Liberalerna går till val på sänkt skatt därför att vi menar att det går att kombinera ansvarstagande ekonomi med respekt för skattebetalarnas pengar. Vi har gjort det tidigare och vi kommer fortsätta göra det. Ordning och reda i kommunens ekonomi är en förutsättning för förtroende.
I stället för att diskutera sänkt skatt fortsätter Moderaterna att beskriva Liberalerna som ett ”vänsterstyre”. Det är ett mönster som känns igen. Under det tidigare M- och L-ledda styret kallade Vänsterpartiet (det riktiga!) oss båda för ”de blåbruna” på grund av samarbetet med SD. I dag används en motsatt etikett av just Moderaterna och SD. Innehållet har ändrats, men metoden är densamma.
Denna form av etikettering har tyvärr blivit vanligare, inte minst till följd av Donald Trump. Genom att konsekvent använda öknamn som politiskt verktyg, exempelvis när Joe Biden reduceras till ”Sleepy Joe” och Hillary Clinton till ”Crooked Hillary”, har ett hårdare debattklimat normaliserats. Konsekvensen blir minskad respekt inom den politiska gemenskapen och ett samtal där personliga etiketter tar plats framför sakliga argument. Det är svårt att se att detta skulle vara en utveckling som vare sig moderata eller liberala väljare i Norrtälje efterfrågar.
När bortforslingen av valstugan 2022 lyfts som exempel på påstått slöseri kan det därför vara på sin plats att redovisa fakta. Moderaterna och Liberalerna samarbetade praktiskt: Liberalerna tog operativt projektledningsansvar och Moderaterna betalade åkeriet. Resultatet blev en lastbil och en körning i stället för två lastbilar och två körningar. Under den mandatperioden uppgick Moderaternas partistöd till cirka 659 000 kronor per år och Liberalernas till cirka 274 000:-. Moderaterna hade mer pengar och Liberalerna hade fler tillgängliga volontärer. Att samarbeta för att hålla nere kostnader är inte oansvarigt, det är att värna skattebetalarnas pengar. Under valrörelseperioderna har i princip alla partier samarbetat i praktiska frågor, parallellt med den politiska debatten. Det har bidragit till ett fungerande och hjärtligt samarbetsklimat, något Moderaterna numera verkar kämpa hårt för att rasera.
Liberalerna kommer fortsätta att driva en politik för sänkt skatt och ansvarstagande ekonomi. Vi kommer också fortsätta att bidra till en politisk debatt där motståndare behandlas med respekt och där sakfrågor går före etiketter. Det är så förtroende byggs, även när man tycker olika.