Vi tackar Johan Pehrson och ser fram emot nya tider.

Därför behövs ett nytt ledarskap – men också respekt för arvet efter Johan Pehrson

Johan Pehrsons besked att avgå som partiledare för Liberalerna kom som en överraskning för många. Samtidigt finns det förståelse med tanke på att opinionssiffrorna är svaga och att förändring därför kan vara nödvändig.

Pehrson har under sin tid som partiledare lagt en stabil grund. Skolan har fått en mer kunskapsfokuserad inriktning. Tryggheten, både inom landet och gentemot omvärlden, har satts i centrum. Det är viktiga frågor – för såväl Sverige och för alla oss som bor i Norrtälje kommun. Därför vill jag rikta ett stort tack till Johan Pehrson för hans arbete. Men det är också tydligt: Liberalerna står nu inför ett avgörande vägskäl.

Partiet behöver en ledare som kan ena, förnya och lyfta Liberalerna inför kommande val. Kanske är det dags att blicka mot Roslagen. Karin Karlsbro, tidigare gruppledare för Liberalerna i Norrtälje kommun och idag Europaparlamentariker, är ett namn att ta på största allvar. Hon har erfarenheten, kompetensen och förmågan att kommunicera våra värderingar på ett sätt som når ut.

Med facit i hand har Liberalerna ofta legat steget före i svensk politik:

•       Liberalerna var första parti att påtala vikten av att gå med i Nato. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-har-partierna-svangt-i-natofragan

•       Liberalerna var också tidigt ute med att varna för utvecklingen i Ryssland och behovet av ett starkt försvar. För tio år sedan hoppade Liberalerna mot denna bakgrund av försvarsförhandlingarna (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/folkpartiet-hoppar-av-forsvarssamarbetet), eftersom övriga partier i riksdagen inte insåg behovet av att satsa på försvaret. Få skulle ifrågasätta det idag.

•       Vi varnade tidigt för problemet med att vara beroende av rysk gas och malde på om kärnkraft när andra kallade reaktorer för ”döende dinosaurie” (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fp-hoppas-pa-overenskommelse-om-karnkraften). Jag minns Jan Björklunds mantra om att ”Det finns bara två fel med rysk gas. För det första är det gas. För det andra är den rysk.” https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bjorklund-da-blir-vi-beroende-av-rysk-gas Få skulle ifrågasätta det idag.

•       Liberalerna talade tidigt om vikten av integration och en fungerande invandring. Långt innan det blev modernt drev Liberalerna frågan om språktest som krav för att bli svensk medborgare som valvinnande fråga 2002. Få skulle ifrågasätta det idag.

•       Liberalerna har alltid förstått vikten av ett nära samarbete inom EU – vilket blivit än viktigare efter Donald Trumps isoleringsstrategi, handelskrig och utfall mot Europa. I en otrygg omvärld ser nu allt fler svenskar fördelarna med euron. Faktum är att stödet för att införa euron är rekordhögt. https://www.svd.se/a/nyJRQ5/starkaste-stodet-for-euro-i-sverige-sedan-2009

•       Liberalerna var också tidiga bland de borgerliga partierna att ompröva synen på friskolereformen, och när det kommer till den gröna omställningen finns det starkt stöd bland medborgarna för en klimatpolitik som fungerar för både forskare och familjer, vare sig man bor i storstad eller landsbygd.

Kärnkraft, invandring, försvar och internationellt samarbete var inte nödvändigtvis svaret på väljarnas viktigaste vardagsproblem när Liberalerna yttrade dem första gången. Men med facit i hand är de en del av svaret på många av de största frågorna i dag.

Liberalerna behöver ett nytt kapitel – men inte ett avståndstagande från sitt arv. Tvärtom: vår styrka ligger i att vi vågar se verkligheten som den är, även när det blåser. Det behöver Sverige. Och det behöver vårt parti.